Studie: kriminalitet, aggressivitet och självmord vanligare hos AAS-användare med diagnoser
Att anabola androgena steroider (AAS) kan orsaka psykiatriska besvär och personlighetsstörningar är känt sedan länge. I en svensk studie ville man identifiera psykiatrisk påverkan och personlighetsstörningar samt att mäta ångest och depression hos AAS-användare.
Femtiosex män som aktivt kontaktat ”Dopingjouren” med ambitionen att sluta använda AAS inkluderades i studien.
Nedan redogörs mer detaljerat för vad studien kom fram till, men sammanfattningsvis kan sägas att resultaten indikerar att bland personer med AAS-användning rapporterar de med en personlighetsstörning ett aggressivt beteende, självmordstankar och självmordsförsök samt kriminalitet i högre utsträckning jämfört med de utan personlighetsstörning.
Mer om studien i detalj här nedan. Den ger en bra bild av vilka psykiska och somatiska biverkningar som AAS-användare kan få.
Metod:
Strukturerade kliniska intervjuer enligt Diagnos-I och -II användes för att diagnostisera psykiatriska och personlighetsstörningar. Brief Scale for Anxiety och Montgomery Asberg Depression Rating Scale (delar från Comprehensive Psychopathological Rating Scale) användes för att mäta förändringar i ångest och depression.
Ångest och depression mättes vid studiens start samt efter sex månader. Urinprover samlades in för analys av AAS och andra missbruksmedel.
Urval och genomförande:
Studiekohorten bestod alltså av 56 män som önskade sluta med sin självrapporterade AAS-användning. Deltagarna rekryterades från totalt cirka 1000 män som kontaktat ”Dopingjouren” under ett spann på drygt tio år (1998-2002). Deltagandet påbörjades efter att muntligt och skriftligt informerat samtycke erhållits. Ingen ekonomisk ersättning gavs.
Det psykiska måendet kan påverkas mycket vid bruk av AAS
Alla deltagare rapporterade några negativa effekter som de associerade med AAS-användning. Om det ansågs nödvändigt baserat på medicinsk eller psykiatrisk utvärdering före eller under studien hänvisades individerna till kvalificerad medicinsk bedömning och behandling vid psykiatriska eller endokrinologiska avdelningarna vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Endast fjorton (25%) av de 56 individerna genomförde hela interventionsstudien, med en uppföljningstid på 2 år. De vanligaste orsakerna till avhopp var att inte dyka upp vid uppföljningsbesök (n=16), bristande motivation på grund av "god hälsa" (n=6), återfall i bruk av AAS (n=4) eller andra missbruksmedel (n=3), och att inte vara överens om att byta kontaktsjuksköterska (n=3).
Ingångsvärden och resultat:
Kriterierna för en eller flera SCID I-diagnoser uppfylldes av 22 deltagare (56 % av de 39 med avslutade SCID I). Den vanligaste diagnosen var depression. Alla fyra personer med bipolär sjukdom upplevde mani-liknande symtom under perioder av AAS-användning, särskilt under den tidiga fasen (veckor till några månader) av användning. Humörsvängningar, impulsivitet och ökad verbal och fysisk aggression noterades efter längre (mer än tre månader) perioder av AAS-användning. Under perioderna efter avslutad AAS-användning upplevde nästan alla individer känslor av lågt självförtroende, brist på självförtroende och intensiva känslor av obehag.
Totalt uppfyllde 52 procent av de tillfrågade kriterierna för diagnoser enligt ”Strukturerade Kliniska Intervjuer Diagnos-II.”
En signifikant ökad risk förelåg för att rapportera aggressiva känslor och beteenden (Odds Ratio (OR) = 4,9; 95 % Konfidens intervall 0,99-25), självmordstankar eller försök till självmord (4,6; 0,9 till 21) och kriminalitet (6,5; 1, 0 till 39) påvisades bland personer med AAS-användning som uppfyllde kriterierna för personlighetsstörningar jämfört med de utan sådan AAS-användning.
Brief Scale for Anxiety-poäng minskade från medianen 15 vid inklusion till 10 vid uppföljningsbesöket sex månader senare (n=19).
De vanligaste diagnoserna var antisocial personlighetsstörning och borderline personlighetsstörning. Kriterierna för en personlighetsstörning uppfylldes av elva individer (69 %), två störningar av fyra (25 %), och drag från flera personlighetsstörningar av en (6 %). Tretton personer som diagnosticerats med personlighetsstörning rapporterade själva aggression (81 %), tio självmordstankar/självmordsförsök (63 %), åtta våld (50 %), och åtta kriminella aktiviteter (50 %) under användning av anabola androgena steroider.
Individer med en SCID II-diagnos visade en signifikant ökad risk för (självrapporterade) aggressiva känslor/beteenden (odds ratio 4,9; konfidensintervall 0,99 till 25) och självmordsförsök (4,6; 0,99 till 21) jämfört med de utan SCID-diagnoser. Vid testning av olika aggressiva beteenden, som självrapporterat våld och kriminell aktivitet, hittades en signifikant ökad risk för kriminalitet bland individer med en SCID-diagnos (6,5; 1 till 39).
Det är värt att notera att fler personer som diagnostiserats med en personlighetsstörning började använda AAS före 18 års ålder (n=7) jämfört med de utan personlighetsstörningsdiagnos (n=1). Pågående användning av narkotikapreparat och alkohol var signifikant vanligare hos personer som diagnosticerats med personlighetsstörning än hos icke-personlighetsstörda AAS-användare.
Tabell över de AAS-substanser som återfanns i de 56 deltagarnas urin vid studiens start.
Vid studiens start hade 47 personer (84 %) positiva urintester för AAS. Fyra personer (7 %) hade positiva tester för cannabis och en person (2 %) för kokain.
AAS-substanser som identifierades i urinen bland de 56 studiedeltagarna återfinns i tabellen till höger.
De flesta deltagarna (n=49, 87 %) praktiserade så kallad "stacking," det vill säga användningen av flera olika anabola androgena steroider och i cykler. Tre personer tog inte AAS i regelbundna cykler utan använde dem kontinuerligt.
Hälften av populationen (n=28, 50 %) uppgav att de började använda AAS med icke-injicerbara preparat. De flesta av dem övergick senare till injicerbara preparat, eftersom 53 personer (95 %) rapporterade pågående användning av en injicerbar substans.
Sjuttiotre procent (n=41) använde eller hade använt andra droger utöver anabola androgena steroider (AAS). Dessa droger var andra dopingsmedel, mediciner för att undvika eller behandla biverkningar av AAS samt läkemedel för ökad fettförbränning:
Tabell över substanser AAS-användarna i studien rapporterade att de tog vid studiens start.
Användning av kosttillskott rapporterades i 43 fall (77 %). Tre av fyra personer rapporterade användning av narkotika någon gång under sin livstid. Den mest vanligt rapporterade anledningen till att börja använda anabola androgena steroider var att öka muskelmassan och förbättra resultat (n=42, 7 5%). Endast fem personer (9 %) tävlade dock i bodybuilding. Förbättring av självkänslan (n=23, 41 %) och lindring av smärta (n=3, 5 %) var andra skäl.
Vissa personer (n=10, 18 %) påverkades av en nära person (tränare n=4, far n=3 och vänner n=3) att börja använda AAS. Femtio personer (89 %) rapporterade att de var regelbundna gymkunder, och det var vanligast att de hade börjat använda AAS inom ett år efter att de hade börjat styrketräna.
Ett stort antal rapporterade själva olika problem under sin barndom, som att inte gå i skolan, ha föräldrar som begick övergrepp, splittrade familjer, en avliden förälder, ätstörningar eller snatteri. Endast 15 (28 %) växte upp med två närvarande föräldrar och 23 (41 %) beskrev en dålig relation med antingen en eller båda föräldrarna.
Av de 56 individerna rapporterade 14 personer självmordstankar och sex personer självmordsförsök under användning av AAS (totalt n=17, 30 %). Av dessa rapporterade 13 (77 %) användning av narkotikapreparat vid tidpunkten för självmordstankarna/försöken. Tjugofyra (43 %) ägnade sig åt kriminella aktiviteter och 19 (34 %) hade varit i kontakt med polisen på grund av misshandel, försäljning av AAS, stöld eller rån.
Alla deltagare rapporterade minst en biverkning som de relaterade till användningen av AAS. Tolv individer (21 %) rapporterade mellan en och fem biverkningar, medan fyrtio (71 %) rapporterade mellan sex och tio, och resterande rapporterade över tio biverkningar.
Aggressivitet var det vanligaste självrapporterade psykiatriska symtomet under användningen av AAS; av dessa individer använde 17 (42 %) även andra droger samtidigt. Endast fem (9 %) rapporterade aggressiva känslor innan de började använda AAS. Våld rapporterades av 25 personer (45 %), som beskrev att de ofta hamnade i slagsmål. Våld riktades ofta mot familjemedlemmar. Endast två personer angav att de hade varit våldsamma innan de började med AAS.
Bland de som rapporterade depression hade endast tre (5 %) upplevt depressiva känslor innan de började använda AAS.
De mest rapporterade psykiatriska symptomen och somatiska biverkningarna bland de 56 manliga studiedeltagarna.
Depressionsskala CPRS utfördes på 51 (91 %) av individerna på inklusionsdagen och på 19 (37 %) vid sexmånadersuppföljningen. Vid inklusion bedömde 35 (69 %) och 24 (47 %) av individerna ett poängresultat ≥ 11 på delskalorna för BSA och MADRS, respektive. Det fanns en signifikant minskning i BSA-poängen från inklusion till sexmånadersuppföljningen. Enligt riktlinjerna för bedömning av BSA och MADRS uppfyllde endast 13 (25 %) kriterierna för ångestsjukdom och 18 (35 %) för depression. Vid uppföljningen uppfyllde två kriterierna för ångest och fem för depression. Det fanns enskilda punkter från den totala CPRS-enkäten som bedömdes högt när det gäller CPRS-poängen. Rapporterade symptom var dåligt minne (n=33, 65 %), svårigheter med koncentration (n=30, 59% ), och upplevd svartsjuka (n=27, 53 %). Inga samband hittades mellan BSA- eller MADRS-poäng och deltagarens ålder, varaktighet av AAS-användning, tid sedan senaste AAS-användning, dosering eller självrapporterade biverkningar.
Luteiniserande hormoner (LH) reglerar testosteronproduktionen hos män. Som tidigare rapporterats i denna studiekohort ökade LH-koncentrationerna från inklusion till sexmånadersuppföljningen, vilket tyder på återhämtning av hypotalamus-hypofys-axeln.
Det fanns inga korrelationer mellan LH- eller testosteronnivåer och MADRS- eller BSA-poäng, eller enskilda CPRS-punkter relaterade till aggression, varken vid inklusionsdagen eller vid uppföljningen efter sex månader hos 19 individer. Dessutom fanns inga samband mellan ökningen av LH och minskningen av MADRS- eller BSA-poängen.
Referenser: Börjesson A, Möller C, Hagelin A, Vicente V, Rane A, Lehtihet M, Dahl ML, Gårevik N, Ekström L. Male anabolic androgenic steroid users with personality disorders report more aggressive feelings, suicidal thoughts, and criminality. Medicina (Kaunas) 2020; 56: 265. Artikeln är en omarbetning av Prof. Andrén Sandbergs utskick “kortdopisar”, jan 2024.