Studier visar på oklart samband mellan AAS och håravfall
Håravfall nämns ofta som en vanlig bieffekt vid bruk av anabola androgena steroider.
Men vad vet vi egentligen om detta?
Nedanstående genomgång visar på ett oklart samband mellan AAS och håravfall.
Bruk av anabola steroider kan leda till håravfall, det är en biverkning känd sedan länge. Vid sidan av den estetiska förändringen leder håravfall inte sällan även till psykologiska konsekvenser, så som minskat självförtroende, lägre självkänsla och ökad självmedvetenhet hos de drabbade.
Detta är särskilt oroande för individer som är fokuserade på sitt fysiska utseende och kroppens form. I nedanstående studie undersöktes sambandet mellan testosteronanvändning och hårhälsa hos män.
Testosteron bryts i kroppen ner till di-hydrotestosteron (DHT) via enzymet 5alfa-reduktas eller till östrogen (aromatisering). Både testosteron och DHT binder huvudsakligen till intracellulära androgenreceptorer, som framför allt finns i den dermala papillan och hårsäcken. DHT binder in ungefär fem gånger starkare, vilket gör att just DHT spelar en avgörande roll i utvecklingen av håravfall, så kallat androgenetisk alopeci (AGA).
Mekanismerna bakom AGA är komplexa och inget som ska diskuteras djupare i denna artikel. Men i korthet kan nämnas att Androgen alopeci är ett vanligt patologiskt tillstånd som yttrar sig som en progressiv miniatyrisering av hårsäckarna.
Hos män drivs denna process främst av DHT:s accelererande effekter på celldelningen i hårsäcken, vilket i slutändan resulterar i minskad storlek och funktionalitet hos hårsäcken. Men mekanismerna är betydlig mer komplexa än så och innefattar bland annat även högre känslighet för androgener samt förhöjda nivåer av 5alfa-reduktas. Androgenerna spelar helt enkelt en mångfacetterad roll i hårsäcksbiologin.
AAS kan leda till håravfall men mekanismerna är oklara och sambandet delvis motstridigt.
Bild: Helpaeatcontu, Creative Commons
Olika resultat i olika studier
Sambandet mellan testosteronnivåer och håravfall har undersökts i flera studier med varierande resultat.
En fall–kontroll-studie med 315 manliga deltagare delade in dessa i grupper: inget håravfall, frontal skallighet och vertex skallighet (skallen topp/hjässan).
Intressant nog fann man inga statistiskt signifikanta skillnader i totaltestosteron, fritt testosteron eller DHT-nivåer mellan grupperna med frontal skallighet och inget håravfall. Däremot hade gruppen med vertex skallighet signifikant högre nivåer av totaltestosteron och fritt jämfört med gruppen utan håravfall.
På liknande sätt mätte en annan studie nivåer av androgena steroider hos 22 deltagare med håravfall och 11 kontrollpersoner. Gruppen med håravfall uppvisade signifikant högre testosteronnivåer (medelvärde 4,36 ng/mL jämfört med kontrollgruppens 3,05 ng/mL). Dessutom var DHT-koncentrationerna avsevärt högre i gruppen med håravfall.
I kontrast till detta genomfördes i en studie med 50 män som drabbats av kraftigt förtida håravfall före 30 års ålder med ett lika stort antal åldersmatchade kontrollpersoner. Man mätte nivåerna av testosteron och de-hydroepiandrosteronsulfat (DHEAS) i serum, men fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna.
En fall–kontrollstudie med 57 AGA-fall och 32 kontrollpersoner visade att serumtestosteronnivåerna hos AGA-fallen
var signifikant högre än i kontrollgruppen. Serum DHEAS-nivåerna hos AGA-fallen var också avsevärt högre än i kontrollgruppen. Däremot var serum SHBG-nivåerna signifikant lägre hos AGA-fallen än i kontrollgruppen.En stor tvärsnittsstudie baserad på befolkningen i nordöstra Tyskland undersökte en kohort bestående av 373 män. Studien fann inget signifikant samband mellan håravfall och nivåer av totalt testosteron, fritt testosteron eller androstenedion. Däremot var DHEAS-nivåerna lägre hos personer med håravfall jämfört med de utan.
Sammanfattningsvis kan sägas att vissa studier tyder på ett samband mellan högre testosteronnivåer och specifika mönster av håravfall, medan andra inte finner något signifikant samband. Men sambandet mellan testosteron och håravfall är komplext och multifaktoriellt och även andra faktorer, som SHBG och hormonet DHEAS, förefaller vara relevanta, även om deras roll ännu inte är helt förstådd.
Mer forskning behövs för att säkerställa samband
Tidigare rapporter och studier har dokumenterat risken för hårrelaterade biverkningar vid AAS-användning.
En studie beskrev till exempel ett fall där en man i 30-årsåldern utvecklade AGA ett år efter att ha påbörjat behandling med humant koriongonadotropin för viktminskning, följt av testosteronimplantat. Och en kvalitativ studie undersökte intentioner, uppfattningar och säkerhetsoro kring AAS bland gymbesökare i Jordanien. En majoritet av deltagarna rapporterade flera negativa biverkningar relaterade till AAS, däribland håravfall.
På liknande sätt genomfördes en kvantitativ ettårig prospektiv kohortstudie i Nederländerna baserad på självrapporterade data från 100 män. Inledningsvis rapporterade 2 procent av deltagarna alopeci och ingen ökad hårväxt. Cirka 3,5 månader senare steg dock antalet rapporter om alopeci till 12 procent under sista veckan av AAS-cykeln, och 5 procent uppgav ökad hårväxt i hårbotten.
I kontrast till detta genomfördes en tvärsnittsstudie med män i Saudiarabien som tränade styrketräning, där man använde ett självskattningsformulär. Av de 120 deltagarna rapporterade 20 procent att de använde hormonella kosttillskott, och 2 deltagare (1,67 %) upplevde ökad hårväxt, även om platsen för hårväxten inte specificerades.
Förekomsten av alopeci bland AAS-användare kan vara underrapporterad. I en rikstäckande antidopinginsats på danska gym mellan 2006 och 2018, där 1189 manliga AAS-användare och 11 890 kontroller deltog visades att färre än fem AAS-användare rapporterade alopeci, ett resultat som eventuellt påverkats av integritetsskäl.
Dessa fynd understryker behovet av ytterligare forskning för att fastställa den verkliga omfattningen av hårrelaterade biverkningar bland AAS-användare
Referens: Tawanwongsri W, Desai DD, Nohria A, Shapiro J, Lo Sicco KI. Hair loss in athletic testosterone use in males: a narrative review. Int J Dermatol 2025; 64: 654-8. Artikeln är en delvis omarbetad version av professor Åke Andrén Sandbergs “kortdopisar”